Grattis till min älskade farfar som skulle fyllt 74 år idag!<33
14/3 1937-13/7 2010!:'(

Dagen du dog, precis innan pappa ringde satt jag och Jennifer vid datan och skrattade hos mamma och Jennifer svarade när pappa ringde och började gråta direkt och hon gick ut därifrån och jag tog telefonen och pappa sa till mig att du var död och jag kunde inte gråta först...Jag blev så chockad, jag kunde inte fatta det...det var som om hela världen stod stilla och sen bara kom tårarna....jag har aldrig gråtit så mkt som jag gjorde den dagen!

När jag var liten och någon i klassen var ledig för att de skulle på ex. sin farfars begravning så har det som inte var så mkt, deras farfar ok typ men sen när ens egen farfar dör så fattar man att det inte bara var ok...det är svinjobbigt eller iallafall för mig och tror inte att jag är själv om att tycka det.

När någon man känner och älskar dör
Är det riktigt jobbigt
Man kommer över det
När det gått nog länge
Men man glömmer det aldrig
Aldrig någonsin glömmer man smärtan
Som någons död kan orsaka
Det är den värsta smärta som finns
Att veta att man aldrig mer kommer kunna få prata med person
Känna dens lukt
Dens lena röst
Höra dens andetag
Känna dem där varma kramarna som värmer hjärtat
Som gör att man känner sig trygg
När man vet att man vet att man aldrig mer kommer få göra det igen
Så blir man rädd

Älskar dig!<3
Glömmer dig aldrig!♥