ilskan inom mig får mig att tappa hopp om livet. hoppet är det sista jag hade. det försvann..

jag vill inte finnas, varför finns jag? lider av en sånn jävla fucking depretion och har en sån ilska inom mig. 

varje gång jag får ut min ilska så växer den mer. hur fan är det möjligt? det är det inte, det får inte.. 

jag vill så gärna ha hjälp, hjälp att lära mig att beete mig, lära mig att få bort min ilska, lära mig att må bra. 

jag kan inte be om hjälp. kan inte öppna mig för folk. kan inte förklara allt som hänt. kan inte gråta. 

hela mitt liv har jag alltid sagt till mig själv ''grått inte, visa dig aldrig svag, var alltid stark''. det går inte nåmer.

jag har inte haft denhär ilskan, vad har hänt? varför kan jag bara inte vara normal? vad hände? 

alla säger att det blir bättre men jag tvivlar. jag vill inte leva, hoppet är borta och jag har levt för andra.

men jag är i tusen bitar och jag har ingen ork att bygga upp det. jag vet inte hur länge jag ska orka leva för andra.

hur länge jag ska säga att jag mår bra när folk frågar. kan inte berätta kan inte... det tär på mig ..

vad ska jag säga? sanningen, okej.. jag hatar mig själv